Det blev svårt, med en av hus-spekulanterna, då jag i hela mitt hjärta kände nej, nej, nej, du gör dej olycklig. Det är inte så bara att vara ung, ensamstående tjej och ta sej an ett sånt här projekt, oavsett om man tycker sej vilja sätta tänderna i något. Det kommer en lång kall vinter, det ska eldas, skottas och det kommer att krävas skjutsar till aktiviteter, till skolbussen i Bränna när barnen blir lite äldre, det tar massor av tid, energi och blir till en massa måsten.
Vi är alla olika, och kan hända anses jag som fördomsfull. Varför skulle inte en tjej klara det livet, klart hon skulle kunna, men tiden att leva, att njuta, kommer den att finnas.
Jag vill inte tro att jag är fördomsfull, jag hoppas och tror att jag är både realist och omtänksam.
Over and Out